Idag fick jag ett tuggben av matte. Killarna fick varsitt också. Jag morrade på ett mycket coolt sätt, tog dem och la dem i min bia, men se det fick man visst inte... Nåja, sen matte bossat lite så gick jag med på att ha ett tuggis i taget.

Men DÅ!

Utanför fönstret så jag den; spökhunden!

Den stod utanför fönstret, med ett tugben i munnen och såg jättefarlig ut!

Så jag morrade, reste ragg och gjorde lite utfall mot fönstret, så att den skulle gå iväg, men det gjorde den inte.

Den bara härmades, men sa inget.

Matte skrattade bara åt mig, hon fattar ju inte hur modig jag är som skrämmer bort spökhundar från gården.

Sen fick jag gå och lägga mig....

Kom på en grej idag. Om man smyger på kortbeningen, så blir hon alldeles till sig min Matte! Det har hänt ett par  gånger nu, jag smyger mitt långsammaste tystaste, Nästan som 1,2,3 -ost! och så håller jag en tass i luften. Då börjar hon; "titta, titta vad hon gööör!""Så himla häftigt, kolla dååå!"

Jag har bara en sak att säga; -Lätt att smyga sig på nån när hon sabbar sådär??

Idag var vi ute på tokspring. Jag, Matte, farbror Labbe och kortbeningen. Matte sa att nu måste hon få rasa av sig ordentligt den där busVizslan... vem  hon nu menade...

I alla fall så finns det ett stort fält där folk kör omkring skotrar så det är gångar uppkörda kors och tvärs. Tur för kortbeningen haha! Där fick vi rasa på jag och Gammlabben... Men han muttrar en hel del. Och tål inte så mycket skämt tycker jag. Jag vill ju buffas och brottas, och jag stångas lika bra som han Ferdinand under eken på julafton... men det tycker inte tråkpelle är så roligt säger han.

Nåväl, när vi kom in så låg jag faktiskt och vilade ett bra tag, utan att Matte nattat mig...

Testade ett trix med Matte idag. När hon satt på en stol och inte va riktigt på hugget, så tog jag med mig en lektamp, ni vet en sån där vriden repstump i glada färger, och la i knät på henne. Hon blev lite glad och gosade runt mina öron.

Sen tramsade vi på ett tag, tack-varsågod och så om igen. Hon verkar lite nöjd när jag kommer med lektampen, så jag kanske testar det nån fler gång...

Ska sussa nu...

Idag har jag visat upp mig, och träffat lillbrorsan, fast så värst liten var han ju inte.

Domaren tyckte att jag hade ett jättefint huvud, och att jag var lugn och trevlig.

Haha, det trodde ni aldrig.

Hon tyckte att jag var lite tunn, men det är klart, de delar ju inte med sig av maten i det här huset. Och så sprang jag lite trippigt, så det ska vi träna på.

Men Matte var jätteglad och jag ligger visst på plus!

Här kan ni se när jag showar lite, och visst är matte duktig på att springa?

http://www.youtube.com/watch?v=lGKJBHYiNKY

På med alla snören igen, Lillsessan ville ut och åka! Knäpptes ihop med fabror, så att jag "skulle fatta hur man beter sig" och så ut... Matte höll mig i kopplet också, så jag inte skulle köra "än slank hon ner i diket" med Sessan. Jag är ju skitbra på att dra, men Matte och Farbror går ju så långsamt, och rakt fram bara.... knappt trav liksom..

Så på hemvägen fick jag ett utbrott! Jag hade ju behärskat mig isäkert 20 minuter och det var ju massor med obehärskning som ville ut. Så jag dampade loss lite, hoppade, bet, morrade och sprallade åt alla håll. Och sen vet jag inte vad som hände, men jag låg på rygg i snön och matte sa "nu räcker det" med mjukglassrösten, ni vet inte arg eller skrikig, bara "inte säga emot-rösten" .

Så trasslade hon ut mig ur alla snören och så joggade vi hem...

Jag tänkte hela vägen hem på hur det gick till att hamna i snön, så jag hade inte tid att busa mer...

Jag var helt slut när vi kom hem och somnade med killarna direkt...

Matte passade på att klippa klorna på mig också, när jag var trött... Det blir ju ganska snyggt faktiskt, så jag sprallade bara liiite, så hon inte skulle tro att jag bara vek ner mig på en gång.

Den eländiga kortbeningen snodde min plats och min sessa! På mysfredag dessutom!

Men sen gick matte ut i köket, så han blev lite nyfiken och följde efter... Då passade jag på! moahahaahaaa!

Han fick ligga hos den stora sessan istället...

Hejhej!
I morse sa matte att det kanske fanns hopp ändå. Jag gick faktiskt bredvid henne utan att dra i kopplet en hel del på morgonpromenaden.

sen kom vi in och jag värmde mig en stund, för hu vad det var kallt ute! Farbror knallkork fryser typ aldrig, men jag och kortbeningen...brrr!!

Kortbeningen och jag fick så småningom upp ett IL när vi värmt oss, vi kan bullra jättemycket och surfarbrorn ligger i sin bia och morrar och skäller på oss! "matte, vet du vad dom gööör!?? De brottas och rumlar, Maaatte!!!"

Så matte får komma och kolla mest hela tiden, men då tittar vi på henne med våra ängligaste ögon..."vaddååå" liksom. 

Nu sitter hon och äter frukost. Det luktar sååå gott, men jag får inte vara ute under tiden de äter längre, för de vill inte dela med sig...